Marraj den barmhärtiga blodgivaren

Marraj fick idag en mindre summa pengar. Detta för att Marraj sålde en större mängd av sitt blod till ett sjukhus. Marraj brukar igge göra detta. Men. Det är svåra tider. Fattiga. Tider. Svältande. Tider. Orostider. Marrajs godhet kom igge ur egen uppfinning denna dag. Det var Jesus som gav Marraj den trevliga idéen om att skänka sitt redan rinnande blod till behövande. Det hela började med att Marrajs trumhinna sprack och ur detta lilla vackra och välskapta öra rann det färskt blod. Marraj lade sitt öra mot en potta och lät det rinna ut. När pottan var blodfylld och Marraj skulle hälla ut blodet hörde Marraj Jesus ropa. Jesus ropade. Marraj ignorerade. Jesus ropade. Marraj ignorerade. Jesus tog då tag i Marrajs stora kraftiga händer med sina små tunna mjuka händer och sa: Ack min vän, låt igge folket svälta på blod, ty ditt blod är en gåva från Gud, en gåva du nu kan dela med dig av. Marraj nickade instämmande på ett sätt hon övat in efter att ha sett trehundratretionio dokumentärfilmer om sekter och hur en kvinna skall vara lags mannen och understå sig egna tankar och egna viljor. Nu var Jesus mannen som bestämde. Jesus tog Marraj och Marrajs potta och Marrajs utrunna blod med sig och tog bussen till sjukhuset. Jesus bytte Marrajs blod mot pengar och kaffe. Sen åkte Jesus och Marraj hem igen, något rikare.