Förvånad och aningen skräckslagen öppnade Marraj dörren in till stora salongen i Marrajs majestätiska paradvåning. Det som hade gjort Marraj rädd var ljudet. Just det ljudet. Marraj tittade in. Tittade runt. Tittade upp. Tittade dit. Tittade ner. Tittade lite mer dit. Tittade åt andra hållet. Marraj kunde efter denna inspektion konstatera att en kalkon hade flyttat in och gjort sig hemmastadd. I Marrajs salong. I Marrajs fina vackra nyrenoverade salong. I Marrajs visa upp och skryt för alla Diplomat vänner så fint Marraj bor, salong. Marraj lider av stor fobi när det kommer till kalkoner. Marraj vill igge upprepar igge analyseras angående detta problem. Det är även denna fobi som gjort att Marraj flytt från sin uppväxts ursprung som jägare och kannibal. Det är just denna fobi som gjort att Marraj bosatt sig i en huvudstad. Denna kalkonfobi. Denna fobi som gjort Marraj så drivkraftig och påhittig. Nu bor det en kalkon i Marrajs salong. Marraj är lite rädd. Marraj känner sig plötsligt övergiven och lite ensam. Marraj ska piska kalkonen på dess lilla stjärt så att den förhoppningsvis flyttar ut. Marraj vill igge skada. Marraj vill igge döda. Marraj vill bara skrämma kalkonen. Marraj vill bara att kalkonen flyttar ut. Marraj ska smiska och piska och leka farlig. Marraj ska skrika, hanky spanky tiny turkey!
