Marraj var igår på en mycket intressant anställningsintervju. Personen i fråga som Marraj talade med var en underlig typ. En man. En igge upprepar igge så balanserad man. En hysterisk man. Marraj saknade med ens sin vanliga chef. Chefen som brukade jaga Marraj med nitpiskor och mjölk. Marraj såg chefen komma springande på en sommaräng närstan svävande lätt som en fjäril mot Marraj. Marraj blev så glad att hon fångade chefen just när chefen gjorde sitt svanhopp. I bakgrunden så stod alla arbetskamraterna och sjöng halleluja i kör. Sen vaknade Marraj till för den eventuellt nya chefen öppnade ett fönster som vette mot lekplatsen och började skrika på några små barn som hade sandkrig och mosade varandras huvuden med sandkakor. Marraj försökte gå tillbaka till sina tankar men nu var det bara ett minne blott. Marraj stirrade på mannen som nästan var gråtfärdig av att inte kunna styra barnens lek genom ett fönster från kontoret. Mannen började skrika åt Marraj och frågade om hon ville ha en käftsmäll. Marraj tackade artigt nej. Sen vinkade Marraj lika artigt adjö till mannen.
Arkiv för 17 december 2008
