Marraj alias Smygande Vinden

 

Marraj kände idag för att leka kurragömma med sina grannar. Marraj började med att ringa på alla dörrklockor i huset och gömma sig bakom dörrar och mellan trappstegen. Detta var mycket roande. Grannarna letade och grannarna sökte. Men ingen kunde finna Marraj. Marraj hade hittat det perfekta gömstället, fast det var inget gömställe utan en utstyrsel som gjorde att grannarna igge kunde finna Marraj, upprepar igge kunde finna Marraj. Marraj hade under morgonen börjat sy en indiandräkt och det var i samband med det som Marraj fick sin fantastiska idé att leka gömma med grannarna. Nu letade grannarna överallt efter Marraj, grannarna smög rädda och ihärdiga runt i trappen och letade efter den påhittiga och roliga Marraj, dom letade under soffor och i Marrajs brevlåda. Men inte kunde dom finna henne. Marraj stod blixt stilla så som indianer gör när dom gör sig osynliga. Indian Marraj döpte om sig till smygande vinden och bestämde sig för att förfölja grannarna och spöka för dem nu när Marraj var osynlig. Marraj smög tyst efter grannarna i sina nysydda mockasiner och stack grannarna i magen med sina vassa täljda pilar. Marraj var osynlig men hennes ljuva skratt ekade i trappuppgången. Grannarna verkade bli rädda av dessa för dem konstiga stickningar av pilar och ekande indian skratt. Marraj gav sig på ett indian rop så att rutorna i fastigheten skakade. Sen sprang Marraj ner i sin lägenhet och bytte snabbt om till sin vanliga riddarutrustning som var dåligt putsad och gick ut i trappan och frågade sina grannar vad det var för oväsen dom förde.

 

Marrajs tidigare arbetsplats

 

På Marrajs tidigare arbetsplats så hade personalen där för vana att reta Marraj. Detta var av den typen av mobbning som dom kallade för kärleksfull retning och inte fullt utvecklad mobbning. Marraj tycket att det var kul. Marraj blev sällan ledsen. Marraj tyckte om uppmärksamheten. Marrajs förra chef brukade piska och hota Marraj men Marraj var nästan aldrig rädd, förutom de gånger då chefen försökte brotta ner Marraj i sumogrepp och lägga sig platt över Marraj så Marraj igge kunde andas. Då var Marraj lite rädd, för Marraj tycker att det är obehagligt att igge kunna andas, upprepar, igge kunna andas. Chefen brukade också sätta upp stora planscher på seriefiguren Plupp och skriva Marraj och rita en pil till Plupp figuren, sen tvingade chefen all personal att kalla Marraj för Plupp. När Marraj skulle hämta ut sin lön hos chefen så stod det alltid Lilla Plupp på kuvertet. Marraj glömde ibland bort vad Marraj hette och trodde ofta att Marraj hette Lilla Plupp. Marraj blev inte så ledsen över att glömma bort sitt namn för Marraj använde sällan sitt namn. Ibland så virade personalen in Marraj i hushålls och toalettpapper och gjorde henne till en mumie och körde runt henne i staden så att Marraj skulle kunna skrämma barn. Marraj tyckte inte det var så kul, men Marrajs tårar kunde inte synas för dom sögs upp av allt papper som var invirat runt Marrajs ansikte och Marraj vågade inte heller berätta för polisen som virade upp/fram henne om hur hon hamnat i en rondell i Alingsås.

Marraj den godhjärtade

 

Marraj är oftast en god medborgare och en god förebild för samhället och speciellt så är Marraj en god och alldeles utmärkt förebild för sig själv. Marraj överträffar sig själv dagligen och blir oftast också positivt förvånad av var all denna otroliga godhet och kärlek kommer från. Marraj har försökt att lokalisera vart Marrajs godhet sitter och varför den smittar av sig på alla medmänniskor i Marrajs närhet. Marraj har inte hittat det exakta stället för godhet och kärlek än, men Marraj har i sitt sökande blivigt in förstådd i att det kommer från rymden. Ja, ni hörde rätt. Sist som Marraj satt och filosoferade om detta så kom det ett litet rymdskepp och parkerade ovanför Marrajs huvud. Marraj tittade upp och la märke till hur rymdfarkosten parkerat och Marraj som god medmänniska och miljövän tog givetvis fram sitt stoppur för att ta tiden på rymdskeppet så att dess tomgångskörning igge upprepar igge över skred de föreskrifter som skall hållas. Under denna tid som Marraj snabbt drog upp sitt stoppur från ett band runt sin hals, så hann rymdskeppet plocka upp Marraj. Marraj drogs upp och in i rymdskeppet, ungefär så som man sett på televisionen men lite coolare ändå eftersom det var Marraj som drogs upp. Väl uppe bland dessa nyfunna vänner så började Marraj få klarhet i sin godhet och i sitt eviga brinnande hjärta. Marraj blev så begeistrad över sina nya vänner att Marraj började plocka av sig sina värdesaker och dela ut till de vänliga rymdvarelserna. Marraj har som god vana att bära många och tunga guldkedjor runt sin hals just bara för att kunna dela med sig till vänner. Marraj är god. När Marraj var klar med att dela ut sina gåvor så släpptes Marraj ner igen. Marraj hade varit så euforisk och vild uppe i rymdfarkosten att hon av misstag gett bort sitt stoppur. Marraj kände lite sorg över det men sen förstod Marraj hur fantastiskt godhjärtad hon är eftersom det kom rymdvarelser resande från galaxer och ljusår bort, bara för att få spendera lite tid med den mycket goda och kärleksfulla Marraj.  

 

Marrajs promenad

 

Marraj bestämde sig för att ta en promenad idag, detta är ytterst ovanligt för Marraj att göra. Marraj har svårt för att gå. Marraj förstår sig inte riktigt på det där med att röra sina ben, fötter, armar, ögon, andas och titta innan Marraj går över gator. Därför går Marraj inte ut så ofta. Marraj brukar gå ut på sin balkong och låtsas gå istället. Marraj har även byggt en liten gå-maskin som Marraj har på sin balkong. Detta gjorde Marraj för att Marraj så innerligt ville lära sig gå utan att snubbla, trilla, halka, studsa. Marraj gick på promenad idag och Marraj överträffade sig själv genom att gå långt och länge. Marraj trillade igge, upprepar, igge. Marraj gick och Marraj gick och Marraj gick. Marraj gick så länge att Marraj började se färger skimra från träden och efter en stund så lös hela promenaden i olika färger och Marraj fick ta på sina solglasögon för att kunna fortsätta sin promenad utan att bli bländad av sin egen fantastiska och vackra ultravioletta strålning. Marraj gick så länge att solen gick ner och ju mörkare det blev desto starkare lös allt omkring Marraj. Marraj blev så glad över att gå att hon bestämde sig för att fortsätta med detta fantastiska påhitt fler gånger. Marraj var också tacksam för att hon tog arbetet som städerska vid Barsebäcks kärnkraftverk den sommaren som ung, för utan alla kärnkraftsavfall så skulle Marraj inte kunna lysa så vackert som hon gjorde idag.

 

Glada Marraj

 

Marraj är glad

Marraj gillar det

Marraj tycker om

Att

Vara

Glad

Marraj är nästan alltid

Glad

Marraj brukar skratta

Marraj brukar snurra sina ögon

Så att ögontrådarna fastnar

I bihålorna

Det gör lite ont

Men andra brukar

Skratta

När Marraj gör så

Marraj tycker om

Att

Göra människor

Glada

Marraj gör allt för att

Andra

Ska

Bli

Glada

 

Marraj & vintergatan

 

Snön föll den söndagsmorgonen över Marraj, makligt och vackert. Gryningen var på uppvaknande och stillhet var det som vinden förde med sig över den stora orörda vintergatan. Marraj stod stilla, andades in vinterljus och följde några av de stjärnor som än kunde urskiljas från himlakroppen med sina klarvakna ögon. Morgonljus och stjärnstoff glittrade i varje snöflinga. Marraj tog stegen fram över den vitbäddade gatan och satte sina fotspår i en ny riktning. De steg som Marraj en gång tagit, de steg som fört henne dit, dit där hon nu stod, de steg var för längesedan bortblåsta, inga steg som tagits då kunde göra spår i vintergatans orörda vita täcke nu.      

 

Chefen piskar Marraj på stjärten

 

Arma rara och söta Marraj har än en gång fått utstå kränkningar från chefen. Chefen har idag jagat Marraj med våta snurrade handdukar med små ilskna knutar i slutet på, dessa snattrat chefen Marraj i stjärten med. Marraj kan nu igge sitta, upprepar igge. Marraj har ont i stjärten efter chefens pisk. Fast nu ljuger Marraj för Marraj var smart och hade stoppat en bakplåtspanna innanför byxorna så det gjorde igge ont när chefen piskade Marraj. Marraj är smart. Marraj bakade sen lussebullar på bakplåten Marraj haft innanför byxorna och bjöd chefen på.

 

Marraj & löständerna

 

Marraj låg inatt och funderade på att skaffa löständer. Vilken bra idé, så mycket kul man kan göra med löständer sa Marraj till skyltdockan, skyltdockan vände och vred obekvämt på sig. Men kom igen nu skyltdockan, tänk så mycket roligt man kan ha, sa Marraj och försökte övertala skyltdockan med alla fördelar med löständer. Marraj kom på massor av roliga saker man kunde göra med löständer och hur man skulle kunna använda sig av dom ur ett konstnärligtperspektiv. Marraj erbjöd sig att måla små gulliga spindlar på skyltdockans löständer. Marraj erbjöd sig att virka små fina mönstrade och vackra tandvärmare. Marraj erbjöd sig att slipa löständerna mjuka och runda, men skyltdockan var omöjlig  att övertala denna natt.

 

Marraj & kråkan

 

Marraj vaknade som de flesta morgnar vid liv och kunde som oftast använda sina ögon efter att Marraj öppnat ögonlocken. Marraj var väldigt stolt över att ha kommit på detta sätt att se på. Öppna ögonlocken, så enkelt livet kunde te sig sa Marraj till sin spegelbild, spegelbilden nickade instämmande sen skrattade Marraj och spegelbilden gott. Marraj såg denna morgon ut genom sitt fönster och kunde konstatera att solen var på väg att vakna. Månen sa god natt och god morgon och Marraj vinkade månen adjö och solen god morgon. Marraj satt länge med näsan tryckt mot fönstret och stirrade in i solen och lät solens mjuka morgon strålar värma Marraj ömma, trötta kropp. Marraj ville gå ut och få luft. Marraj ville hoppa av glädje. Marraj ville omfamna jorden och solen. Men Marraj hade fått strikta pekpinnar om att Marraj absolut igge, upprepar, igge, fick lov att lämna sin bostad under några som helst omständigheter. Marraj suckade djupt och ångerfullt och det blev imma på fönstret. Marraj fyllde fönstret med imma. Marraj fyllde fönstret med längtan. Marraj fyllde fönstret med vemod och längtan. Marraj tog sin lilla hand och strök över imman för att återfå den klara sikten. Marraj fylldes åter av längtan. Marraj ville ut. Marraj ville ha friheten. Just som Marraj satt uppkrupen i burspråket och ödmjukt betraktade världen utanför så dök det upp en fågel. Fågeln såg snäll ut, det var en liten kråka. Marraj älskar kråkor mest av alla fåglar. Denna kråka var blind, det förstod Marraj eftersom den gång på gång försökte flyga igenom rutan. Marraj ville öppna fönstret men det fick Marraj icke heller göra. Så Marraj satt där och klappade kråkan genom det stängda fönstret och immade rutan med sin andedräkt av längtan efter frihet.  

 

Marraj & sitt skenande öga

 

Marraj har fått något som Marrajs optiker kallar för ögonmigrän, samt har det nu uppkommigt en dold skelning på Marrajs öga, denna dolda skelning är inte ny, men nytt är hur skelningen ter sig och hur Marrajs optiker försöker förklara vad det är som händer med Marrajs ögon när Marraj ser saker som en människa inte bör se. Marraj tycker sig se prickar, bubblor, glitter, guld, diamanter, sträck, färger som inte finns och svävande lamm. Detta är vad Marrajs optiker kallar för ögonmigrän samt dold skelnings symptomet. Marraj är mycket nöjd med det svaret från sin optiker och tackar optikern för att Marraj nu slipper att göra fler magnetröntgen i/på sin hjärna.